"Det skulle du ha!"

Folk går samman. Folk går isär. Män och kvinnor ingår äktenskap. De skiljer sig. Det är så lätt. Men hur kommer det sig att människorna i denna situation inte tänker på de små personer som tar sig form av ett äktenskap. Barnen.
I dag lever mer än en tredjedel av Sveriges ungdomar med skilda föräldrar. Jag är en av många, och de flesta av mina vänner lever i samma situation. En vecka hos mamma och en vecka hos pappa.

Hur kommer det sig att så många barn lever i resväskor? Är det verkligen så det är menat att vara?
Är det verkligen rätt att låta barnen bygga upp ett liv i en värld som man sedan krossar. Det är som att bygga ett sandslott och så kommer ens pappa och sparkar sönder det, samtidigt som han säger ”Det skulle du ha!”.
Hur mår barnen idag?
Egentligen?
Barn ska inte vara vapendragare. Vakna upp. De ÄR barn.

Jag erkänner, det är ett i-landsproblem. Och jag ber om ursäkt för att jag gnäller. Men någonting måste jag göra, right?!
Det finns olika stödgrupper i samhället. Bland annat för barn och ungdomar vars föräldrar super, injicerar droger eller misshandlar. Jag är evigt tacksam dessa personer som har hjärta att hjälpa utsatta barn.
Därför gläder det mig att det nu också finns organisationer som ”behandlar” skilsmässobarn. Det lilla i det stora. Det måste ju börja någonstans.
I Lund finns en grupp som har utvecklingsmöte en gång i veckan. Grym idé. Jag är tänd på den.
Gungbrädan, kallas den för övrigt. De delar in barnen i olika grupper efter ålder och sedan träffas de i tio veckor för att samla tankar kring förändringarna.
Tio veckor - så pass lång tid räknar man att det tar innan barnens fötter växer ut så att de klarar av att stå på egna ben.

Packa resväskan ungar, det har bara börjat.

Nicole Jensen